Blodsbröder
Det var första maj i går, om ni undrar vad allt ståhej på stan handlade om. Arbetarklassens helgdag. Vi tar tillfället i akt och hälsar på fansen till några ’första maj-klubbar’ för att se hur de har det – såhär dagen efter. Vissa fotbollsklubbar är mer arbetarklasspräglade än andra – det tror jag inte är för mycket sagt. Och att sprickan mellan arbetarklassen och (i första hand den europeiska topp-) fotbollen växer är också ett bekant faktum. I styrelserummen på ambitiösa Champions League-klubbar ser man kommersialiseringen som en positiv ekonomisk utveckling, mer än något annat, då det är svårt att göra bra pengar på fiskare, fabriksarbetare eller för den delen arbetslösa supportrar.
Arsenal byggde effektivt bort sina gamla (arbetarklass-)supportrar på North Bank när de lämnade Highbury för det nyare, modernare, större och ofantligt mycket tråkigare skrytbygget Emirates Stadium. Och Marseille verkar vara på väg att göra något liknande (även om de till och med har bengaler med i promotionvideon). I Dortmund mår man alldeles utmärkt bra just nu, de får ses som ett litet ljus i mörkret på arbetarklassklubbarnas konkurrenskraft gentemot den nya världsfotbollen (som en journalist från Malmberget kallade den).
I den italienska fotbollen är det vanligt att supportrar till olika klubbar går samman i allianser, dessa bryts och det formas nya lite då och då, men vissa supporterallianser är långvariga och står sig starka. När Hellas Verona slog Milan i två matcher på 80-talet, matcher som delvis gjorde att Milan förlorade scudetton vid båda tillfällena, var Interfansen inte sena att bjuda in till en sådan allians. Genoa och Napoli såg till att kryssa i en match lagen emellan vilket innebar att båda lagen säkrade avancemang till Serie A inför säsongen 07/08, man firade tillsammans och sjöng till och med varandras sånger. På bilden nedan gör man gemensam sak och sluter upp i arenamarsch innan en ligamtach. Andra allianser är rent politiska. Inte sällan enas man mot gemensamma fiender – ännu mer sällan är fienden Juventus.
Det finns även supporterallianser som går över landsgränser – även såna som inte är direkt kopplade till huliganismen. Att Livorno är en klubb - och en stad - som kanske är mer politiskt färgad än någon annan i Europa framgår här och här. John Foot menar att de vinröda är världens mest vänsterextrema supportrar. Och det finns nog fler likheter än skillnader mellan Livorno och Marseille, men då tänker jag på de arbetarklasspräglade hamnstäderna, snarare än på klubbarna - som nästan är varandras motpoler då den ena spelar i Champions League och jagar sin tionde ligatitel, och den andra härvar i mitten av Serie B och jagar någon slags sportslig stabilitet. Ligatitlar har man mer eller mindre slutat drömma om i Livorno, det finns liksom viktigare saker att lägga energi på. Som att slå fast om sin identitet, och fortsätta vara en nagel i ögat på sina ofta övermäktiga fiender i maktens och fotbollens elitskikt. Och i grekiska AEK Aten har fransmännen och italienarna hittat sina likasinnande och de tre supportergrupperna utgör en ultras-allians. AEK är en gammal turkisk immigrantklubb, med rötter i arbetarklassens Aten. Marseille och AEK har stort publikstöd, Livorno är inte lika mankraftiga men de är å andra sidan de mest högljudda av de tre så tillsammans kan man nog få ihop ett hyfsat - semi-militant - demonstrationståg.
Det är tre av klubbarnas dominerande supportergrupper som initierat alliansen, och som i någon mån bär upp den. Commando Ultras 84 från Marseille, Brigate Autonome Livornesi 99 från Livorno och Original 21 från Aten. De kallar sig blodsbröder och alliansen går i realiteten ut på att man hänger upp varandras banderoller, är med i samma facebook-grupp och delar (i stort) samma politiska övertygelse. I Livorno och arbetarkvarteren av Aten förstår man den avsky som finns i Marseille för makten i Paris – men i det franska fallet är PSG bara de olyckliga symbolbärarna för den makten, de är verkligen inget franskt Juventus eller Milan i det avseendet. Det finns även lite vagare vänskapsband till Hamburgklubben St. Pauli, skotska Celtic och Omonia Nicosia på Cypern – främst från Livornos håll. Men det är inte fråga om några större konkreta samarbeten supportrarna emellan – och själva klubbarna har mycket litet med allianserna att göra, i bästa fall spelar man en träningsmatch eller två (det finns ju ekonomi i det också). Annars handlar det helt enkelt om att man sympatiserar med varandra, något som kan ta sig i uttryck på det här sättet.
