la roulette

Allsvenskan 2011 var det. Vi tar väl och ställer samma frågor igen. Varifrån kommer du? Och vilken position spelar du på? Men först och främst, den här ministudien är inte vetenskapligt säkerställd, och jag ska försöka redogöra för dess uppenbara brister så att ni vet hur stora nypor salt ni ska ta den med. Men även om den inte säger allt, så säger den långt mer än ingenting.

Med Expressens allsvenska bilaga som underlag har jag tittat på alla, av tidningens journalister framtagna potentiella startelvorna. Då förstår ni att alla spelare inte finns med, utan snarare hälften av dem. Men de startelvorna underlättade nästa steg för mig, nämligen att positionsbestämma spelarna. Och med bara ett par undantag har jag köpt journalisternas positioner rakt av, några offensiva mittfältare/släpande anfallare har jag tagit mig friheten att sätta som antingen central mittfältare (som Chibuike i Häcken) eller som renodlad anfallare (som Álvaro Santos i GAIS). Sen var det bara att kika på varifrån spelarna kommer och börja bocka av dem. Den här gången har jag inga snygga tabeller att redovisa men några intressanta iaktagelser är värda att lyfta upp. Och kom ihåg, det här baseras enbart på Expressens bilaga med lagens potentiella startelvor.

• Av 176 spelare har Allsvenskan 2011 55 st importer.
• Av de 25 spelarna från Sydamerika och Afrika har vi inte en enda mittback, och bara tre försvarare.
• Spelar du i IFK Göteborg kommer du antingen från Sverige eller Island, det gäller hela truppen för övrigt och inte bara ’startelvan’.
• Hälften av sydamerikanerna är anfallare, alla sydamerikaner är från Brasilien. Sex av 15 afrikaner är centrala mittfältare, ingen är försvarare.
• Av tolv utespelare från Norden är bara en ytter (Elmar Bjarnason i IFK), och en anfallare (norrmannen Dinko Felic i Syrianska). Tydligen platsade Thorvaldsson inte från start i Norrköping, så vi får ha lite reservation för honom.
• Av sex östeuropéer är två målvakter, Etrit Berisha i Kalmar och Ivan Turina i AIK.

Inget nytt där alltså, allt är som vanligt.

Sen var det ju det där med de skitiga förortsgrabbarna, för att använda Galeanos ord. Invandrargrabbarna, för att använda ett annat ord, eller åtminstone de som har invandrargrabbars namn. Och jo, jag inser det ironiska i att kategorisera spelarna så här, för att sedan säga att man kanske inte ska placera människor i fack. Men det finns få andra sätt att påvisa hur tydliga de här sambanden är i den svenska fotbollens högsta serie.

När det gäller ’invandrarkillarna’ är alla inte invandrare, långt därifrån, kanske är de inte ens andra generationens invandrare – men de har, som det så fint heter – ’utlandsklingande namn’. Inte heller här var det självklart alla gånger hur jag skulle placera dem. Joel Riddez blev ’svensk’ trots att han har ett z i namnet, och Jonas Lantto blev ’invandrare’, helt enkelt för att han spelat matcher i det samiska landslaget, som alltså är Sveriges urbefolknings landslag (ironin kommer igen). Sen vet jag inte i hur många generationer vi kan tala om ’utländska namn’ eller ’invandrarnamn’ på svenska spelare, men här gör jag det. Flera gånger har vi ju hört att du behandlas olika beroende på om du har ett ’svenskt’ namn eller ett ’invandrarnamn’ när du har med myndigheter att göra. Här kommer jag inte väga in hur spelarna bedöms eller beskrivs, utan helt enkelt se var de finns på planen – de med ’invandrarnamn’.

• Av 121 svenska spelare har vi 31 med utländska namn (jag räknade dit till exempel både Patrik Anttonen och Kristian Haynes, för att vara så konsekvent som möjligt, det var ju bara namnet vi skulle gå efter).
• Av de 31 spelarna har vi tre mittbackar (mot 21 ’svenskar’), Suleyman Sleyman och Omar Jawo i Syrianska. Den tredje är göteborgaren Bobbie Friberg da Cruz i IFK Norrköping, som tydligen provspelat för Kap Verdes landslag.
• Av 25 svenska ytterbackar har sex utländska namn.
• Av 19 svenska anfallarna har fem utländska namn.
• Syrianska har en svensk spelare med ett ’svenskt’ namn, Johan Arneng.
• Den enda position där ’invandrarna’ är fler än ’svenskarna’ är yttermittfältare, elva mot åtta. Det innebär att en dryg tredjedel av 'förortsgrabbarna' (eller vad säger du, Anttonen?) är yttermittfältare.

Så vad säger allt det här då? Tja, för det första haltar 'studien' något, men inte så mycket att den ramlar och slår sig. Tilltron till utländska försvarare, framför allt centrala försvarare, är fortfarande svag. Även de svenska försvararna med de utländska namnen har förvunnit på vägen till Allsvenskan. Jag tror på slumpen, men om någon säger att det är en slump att två av de tre mittbackarna med invandrarnamn spelar i invandrarklubben Syrianska – ja, då tror jag inte på det. Syrianskas tränare heter för övrigt Özkan Melkemichel och Valeri Bondarenko.

I Danmark kliar man sig i huvudet över att de flesta, nästan alla, duktiga invandrargrabbar (det handlar mest om grabbar när det gäller invandrare och fotboll) försvinner på vägen till elitfotbollen. Och Zlatan har många gånger pratat om att det hela tiden fanns ett motstånd, att han var tvungen att vara mycket bättre än de ’svenska’ spelarna för att vara säker på sin plats. Det motståndet verkar inte lika starkt längre, men vill du gå hela vägen till Allsvenskan som invandrargrabb gör du fortfarande bäst i att finta och dribbla dig dit. Den andra vägen dit är fortfarande både längre och tuffare. Eller så är det bara slumpen.