la roulette

Det finns ju ingenting som säger att bara för att man inte är med själv så kan man inte bjuda på en riktigt fin tillställning. För de är fortfarande obestridliga mästare när det gäller att arrangera mästerskap, tyskarna. Och nu är man till och med så artiga värdar att man lämnar medaljerna till dem som behöver dem mest. Men allt handlar inte om VM-fotboll i Tyskland. Och även om jag gärna skriver om VM-fotboll finns det andra viktiga saker att skriva om en sån här dag. Som till exempel att 2. Bundesliga sparkar igång igen och smygstartar den europeiska fotbollssäsongen 2011-12. I dag möter FSV Frankfurt Union Berlin och det är intressant av flera skäl.

Jag tänkte att det här kunde bli lite av en allmän genomgång – det slog mig nu hur mycket jag gillar allmänna genomgångar – av den tyska (herr-)fotbollen 2011. Tyskland är, i sin nuvarande form, något av en nygammal skapelse. Först var man ett land, sen blev man två och nu är man ett land igen. Det illustreras allra tydligast med den där muren man byggde och rev. Och fotboll spelade man, på båda sidor muren. Det finns ju en massa fina berättelser om spelare som smugglades fram och tillbaka för att spela matcher, och fanns som inte längre kunde se sitt lag spela på fel sida muren, så man samlades så nära arenan man kunde och lyssnade på matchen istället. Eller snarare lyssnade man på publiken som var på matchen. Men vi skulle ju inte ägna oss åt dramatiska och känslotunga återblickar i dag, så därför lämnar vi de berättelserna därhän och fångar dagen. Jag har kommit över en karta över den tyska fotbollen såsom den ser ut inför säsongen, och istället för att som vanligt spara på det bästa, så dukar vi upp hela buffén meddetsamma, sen får man liksom plocka ihop sin egen tallrik. Jag tänker iallafall plocka ihop min.

Den röda linjen skiljer gamla Östtyskland från gamla Västtyskland, för jag tänkte att vi skulle något av det också lite senare. Det första och allra mest upseendeväckande med klubbkartan måste ju vara att man bara har ett ’riktigt’ stadsderby i sina ligor. Frankfurt är den enda tyska stad med två klubbar i samma liga. Men innan ni ringer alla ni känner och berättar om scoopet får vi ta till saltkaret och nyansera det här en aning. Tyskland är inte Frankrike. Varken förr eller nu (ja, med undantag för Alsace då). Fotbollen är inte småstädernas och familjeföretagens, den är storstädernas och storindustriernas. Städerna räcker till mer än en klubb. Det tänkte jag illustrera bilden nedan på Tysklands demografiska utseende. Jämför den gärna med klubbkartan. Och i Ruhr, där man inte vetat var en stad tar slut och en annan tar vid om det inte vore för fotbollsarenorna, har man en hel massa fotbollsderbyn. Det främsta är nog det mellan Schalke från Gelsenkirchen och Borussia från Dortmund. Och trots att det i all väsentlighet är ett derby – det skiljer bara tre mil mellan städernna – kan vi klämma in Bochum däremellan.

Sen kanske ni tycker att den tyska fotbollen verkar något koncentrerad till just Ruhrområdet och de större städerna i syd, och att det är lite glesare i de centrala och östra delarna av landet. Och visst, det får man ju hålla med om. Hamburg, Bremen och Wolfsburg har såklart klubbar på högsta nivå. Och nytt för i år är att även huvudstaden Berlin får vara med I Bundesliga – som enda klubb från gamla Östtyskland. Jag inser nu att jag borde ringt alla jag känner förra säsongen och berättat om ett annat scoop, att den tyska huvudstaden var den enda i Europa som inte hade en klubb från huvudstaden i högstadivisionen. Men nu är Hertha Berlin alltså tillbaka. Och här vill jag ändå göra en kort tillbakablick. För i Berlin bor en gammal östtysk stormakt. Dynamo Berlin vann tio raka östtyska mästerskap mellan 1979-1988, och det är ju en sportslig bedrift värd att applåderas. Det gjorde i snitt 15 000 människor året då Dynamo vann sin första ligatitel. När man vann sin sista titel tio år senare hade en dryg tredjedel av dem tröttnat på sin klubb och stannade hemma. Ska vi göra det enkelt kan vi säga att det beror på Erich Mielke. Han var inte bara klubbens ordförande som köpte ihop ett stjärnspäckat lag och gav fansen tio titlar. Han var också den östtyske säkerhetspolisen Stasis högste chef i över 30 år, tillsatte domare till klubbens matcher, och ’köpte’ sig tio titlar. Det gick så långt att Dynamos spelare själva reagerade på det flyt man hade med domsluten. För även om man hade de bästa spelarna togs ett flertal av titlarna under skandalösa former, som Hesse-Lichtenberger uttrycker det i Tor!. Men rättvisan skulle hinna ikapp Mielke och Dynamo. Han dömdes 1993 till sex års fängelse för att ha mördat två poliser 1931. Vi kan väl tänka oss att han begick ett och annat brott som Stasichef även efter 1931. Dynamo Berlin heter i dag Berliner Fussball Club Dynamo och spelar i femtedivisionen.

Sedan murens fall har det varit sisådär med de f.d. östtyska fotbollsframgångarna. Man har alltså bara en klubb i Bundesliga – och det är stans ’västklubb’ Hertha.

Vi kan se ett tydligt samband mellan var klubbarna finns och var städerna finns. Det finns också ett samband mellan var städerna finns och var folk bor. Men det vet jag inte hur man ska påvisa, så ni får helt enkelt lita på mig. Nu ska vi räkna lite och se om det bara är befolkningsmängd som avgör om man har klubbar i toppdivisionerna eller om det möjligenb finns andra saker som spelar in. Jag gör som tyskarna gjorde och skiljer på öst och väst.  I dag har de sex gamla östtyska regionerna tillsammans knappt 18 miljoner invånare, vilket är ca 22 procent av landets knappt 82 miljoner inånare. Man har tio klubbar i de tre högsta ligorna, som tillsammans rymmer 56 klubbar (18 i de två högsta och 20 i den tedje). Det blir nästan 18 procetn, och stämmer alltså hyfsat väl överrens med rikssnittet. I tredjedivisionen är var femte klubb östtysk, som sig bör om vi bara tittar på befolkning kontra klubb. I andradivisionen är hela fem av 18 klubbar från gamla DDR, vilket innebär att gamla öst är något överrepresenterat i 2. Bundesliga. Men så var det då Bundesliga, där vi alltså bara har Hertha - vilka utgör ca 5,5 procent av Bundesligas klubbar. Och vem vet, kanske dyker frågan upp som en orange tårtbitsfråga på Trivial Pursuit någon gång under säsongen, då kan det vara att veta.

Det här var kanske ingen slutsats att ringa runt om, men den tåls ändå att påpekas när vi ändå är här och rör oss i ämnet. Man spelar alltså (ungefär) lika mycket fotboll i öst som man gör i väst, men man har fasligt svårt att hävda sig på högsta nivå. Jag lämnar det fritt att spekulera i varför det ser ut som det gör. Men vi kan nog vara överrens om att städernas, befolkningens och klubbarnas ekonomiska förutsättningar spelar in. Och medan vi funderar vidare på saken kan vi väl se derbystaden Frankfurts FSV Frankfurt ta emot huvudstadens andraklubb Union Berlin. Matchen är intressant av flera skäl.