Världens bästa förlorare
Den internationella arbetsfördelningen innebär att några få länder specialicerar sig på att vinna medan andra specialiserar sig på att förlora.
De berömda orden är Eduardo Galeanos, de är från boken Latinamerikas öppna ådror (1976). Han syftade framför allt på den globala handeln med varor och människor, där Latinamerika under århundraden specialiserat sig på att göra förlustaffärer med USA och Europa om sina naturtillgångar. Men hans ord är lika aktuella och tillämpbara i dag på den globala fotbollsmarknaden, där europeiska länder systematiskt skövlar fotbollstalang i sina gamla kolonier, för att sedan sinsemellan göra de stora vinsterna på råvaran – som i det här fallet är fotbollsspelaren. Galeano igen:
...kontinenten fortsätter att tjäna som hjälpreda åt andra, som källa och reservförråd för olja, järn, koppar och kött, frukt och kaffe, råvaror och livsmedel. Dessa produkter skeppas över till de rika länderna, som tjänar mer på att konsumera dem än vad de betalar för dem. Inköpsländerna får in mer i skatt än vad säljarländerna får betalt för sina produkter.
Det är sant för så gott som varje brasse som köpts till en europeisk liga de senaste 30 åren. Och de är exceptionellt duktiga i Brasielien - specialister, om ni så vill - på att förlora. Vare sig det handlar om kaffe eller fotbollsspelare så görs alltså de största vinsterna på produkten inte i det producerande landet, utan i USA och Europa. Det är transfersummor, tröjförsäljning och biljettintäkter som får cirkusen att gå runt, men det är pengar som stannar inom EU:s gränser. Transfersummorna som betalas till de brasilianska klubborna är i sammanhanget att betrakta som brödsmulor.
Sverige då? Jodå, trots att Allsvenskan håller någotsånär cypriotisk klass har flera klubbar lyckats göra vinstaffärer på de tekniska favelafostrade brassarna. Så till den grad att man kan ta hit dom i grupp, hoppas att någon av dom hänger en frispark eller två, för att sedan sälja vidare till Holland (naturligtvis med en jättevinst). Kalmar är väl det tydligaste exemplet på det med sina brasseresor, men inte det enda.
Det är ju långt ifrån en nyhet att det är på det här sättet, att människor köps och säljs som kaffe, att vi vinner och dom förlorar. Och vilket genomslag de nya fair play-reglerna kommer att få återstår att se, men att de skulle rubba den globala maktbalansen inom fotbollen är osannolikt. England lär fortfarande ha en av de mest attraktiva ligorna, men ett något mediokert landslag, och svenska klubbar lär även fortsättningsvis fynda doldisar i Afrika, Sydamerika och kanske Asien, för att sedan finna sina övermän i Ungern, Norge eller Kroatien innan de nått Champions League-gruppspelet.
Till sist kan väl sägas att det kanske är lite av en halvsanning att Brasilien är de största förlorarna. Lite beroende på vad man tävlar i kan dom nog betraktas som vinnare också. Eller - om ni så vill - mästare.
